Feijoada do bem

Vår lördag i korthet: Åkte på Feijoada, som är ngt brasilianskt, oklart vad och jag har noll ork att googla. Det innefattar trädgårdshäng, brasiliansk musik som Peters band stod för, caipirinhas, en bunt folk och sol sol sol. 

Brasilianskt var ordet för dagen. 

Aktiviteten var helt klart dans.

Och mer dans!

Alicia

Sa vi dans?

Hélène

Peters band, som jag tror heter Os Grandes de Madrugada. (min portugisiska är inte vidare bra)

Jag var där också, såklart.

Anna och Evandro

Och en bunt folk på gräsmattan.

Ännu mer dans.

En ny vän - Cristophe!

Maria och James

Anna

Peter fick konkurrens om basen.

Och så lite avslutningsdans på det.

Efter 4 timmar i trädgården åkte vi hem en sväng, tog en dusch och svidade om för att gå på konsert med Les Nubiens och Blitz the Ambassador. Himla bra trots att allt avbröts i mitten av ösregn och att ryggen gjorde ont. Tog dock inte med mig kameran, vilket jag ångrade så fort konserten började. Nåväl, bra var iallafall. 

Helgen, the outtakes

Okej, jag lovar, det här är de sista bilderna från helgen, från stranden och hela vägen hem. Ljuset på eftermiddagen är så himla, himla fint här.

 

 

A life aquatic

På resorten fanns världshistoriens raraste vakt. Han gick omkring med en vit liten toppluva längst uppepå huvudknoppen. Måste varit ganska så varmt, men det var hemskt sött. Det kändes lite som att en av besättningen från A life aquatic liksom hamnat lite fel och börjat jobba där. 

Glimtar från helgen.

Lördag till söndag har vi hängt på Sisimbo Beach Resort som ligger ungefär 11 mil från Accra (det tog 3,5 timmar dit, ungefär 2,5 hem). Vi gjorde ungefär ingenting förutom att hänga i solen, spela lite kort, dricka lite öl, äta hummer, bada, läsa, prata och sova (hela 10 timmar!). Hur skönt som helst. Så här såg det ut. 

 

 

Det bästa med att bo i Ghana: strandweekends.

Nu har jag bränt mig på ryggen.

Sisimbo

12 mil, 3 timmar, 3 nästan-olyckor.

Men det var det värt, för nu har vi ett fantastiskt dygn framför oss med inget att göra.

Frasse

Vi har fått en ny vän. Frasse, som vi kallar honom, gillar att smita in på vår gård när vi öppnar porten för att köra in bilen.

Först funderade vi på om han var hemlös, men han är ganska välgödd och verkar väldigt van vid människor. Så vi behöver inte känna att vi måste ta hand om honom, utan kan bara gosa lite med honom och lindra saknaden av Mollie och Ella som är i Sverige än.

Äh, ni får lite bilder ändå!

Dvs de jag hinner med innan datorn kommer dö. Det här var vår gårdag i korthet:

Vaknade tidigt, åkte till gymmet och tränade 1,5-timmespass. Vi borde få medalj. Dock fotade vi inte. Sen åkte vi hem o åt frukost och tog det lugnt och försökte komma på vad vi skulle göra på dagen.

Vid ett-snåret åkte vi och hämtade upp vår kanadensiska vän, och satte av norrut. Vi hamnade bakom det här åbäket till bil som fick vår att se ut som en fånig leksaksbil (notera antalet däck).

Initialt var planen att åka nån timme eller två tills vi kom till botaniska trädgården i Aburi, men vi kom iväg så sent så vi ställde om och ställde in oss på att åka till botaniska trädgården i Accra istället. Först åkte vi dock fel. Det gjorde dock inte så mkt när vi hittade den största termithög vi ngnsin skådat.

Peter såg den som ett hot. Teralynn däremot försökte bara mäta sig med den. Dock är hon alldeles för liten för att ens komma i närheten av ngt.

Vi fick hjälp av två killar som bara sådär hoppade in i vår bil och visade oss vägen. Vilket de också gjorde. Och snabbt som attan var vi framme i parken där de spelade hög musik (som inte hördes överallt iofs), hade lekpark, båtturer och en himla massa vita stora fina fåglar (varav en lyckades bajsa Peter på näsan. snyggt!)

Vi käkade lunch, drack en öl och tog sedan vårt pick och pack och gick längre in i parken och lade oss här:

Där låg vi mest och pratade och tittade på himlen. 

När det började skymma en fyra timmar senare åkte vi hem. På vägen hem såg vi den här otroligt ledsna taxin:

Jag menar "You lied to me". Hur hemskt känns inte det, egentligen?

Strax efter sju kom Teralynn över i en taxi och vi åkte och mötte upp mer folk på Alliance Francaise. Där var det fashion show och bara vanlig show med Efya (om jag nu stavar rätt, tror vi det gott folk?). Himla trevligt och jag lyckades köpa en förunderligt fin liten clutch med västafrikanskt tyg. Älskarn.

I vanlig ordning ägnade jag inte så mycket tid åt att fota sen, utan fokuserade på att prata strunt, dricka öl och äta mat. Vid midnatt gav vi upp, åkte hem och somnade på soffan.

Och nu är det söndag och jag har banne mig precis checkat av ALLT på dagens todo-list och klockan är inte mer än 3. Vad ska jag nu göra resten av dagen? Sa någon läsa i solen på baksidan, månne?

Avbrott i sändningarna

Jag hade tänkt att den här söndagen, det var dagen jag tog tag i den här bloggen igen. Himla jobbigt att liksom Ghana jobbar emot mig och vi har elavbrott då. Det har vi haft i ungefär sex timmar nu (möjligtvis mer, men innan dess sov jag och då räknas det ju inte). Istället har jag hunnit med att städa huset, diska o laga mat, gå ut och springa (!!) och annat smått och gott. Och nu har jag en halvtimmes batteritid kvar i datorn och det känns liksom ovärt att stressa. Ni får helt enkelt hålla ut ett par dagar till. Det lär ju inte vara något större problem för er, ni har ju väntat så duktigt så länge.

Trädgårdsjobb

Det har varit ganska mycket sista tiden. Mycket jobb, mycket träffa folk, mycket hinna sova för att orka med. Det är det den här helgen också. Fast det gör inte så mkt när ens arbetsplats ser ut såhär:

Dagens enda negativa so far är att jag vaknade alldeles för tidigt och upptäckte en spindel stor som två femkronor i taket. Mina planer på att somna om skrotades direkt och jag är därav lite trött nu. Tur att det är helg ändå, kan ju alltid sova imorgon på morgonen (förutsatt att jag ens vågar gå in i sovrummet).

Bananer!

Underhållning när man kör bil

I Ghana har väldigt många taxis och trotros (minibussar som går längs fasta rutter) korta meddelanden uppsatta på bakrutan. De flesta av dem är religiösa, men en del är bara absurda. Här presenterar vi några bra exempel som vi sett under vår första vecka av att köra till jobbet i nya bilen.

"Smallest time"

"God is wonderful"

"Wonderfull Jesus". Många stavfel blir det.

"Next time" och en bild på Jesus med ett lamm på axlarna.

"Breakthrough". Kanske syftar på förarens körstil, det är så många taxichaufförer kör här.

"General"

"Kristo Dea". Tror det är på lokalspråket Twi.

"Nana Bonsu". Ett personnamn.

"Peace". John Lennon skulle varit stolt.

"Most important thing in life is prayer" samt "Okosisi" som betyder stort träd.

"To God be the glory"

"God's gift, Ps. 23"

"N Mies are not cod", vilket vi gissar är en bortskavd "Enemies are not God". Det vore dock roligare om det var "Enemies are not cod".

"Mälarvik". Visste inte att de försäkrar bilar i Ghana också.

"The Lord is my sherpherd". Men herren verkade inte vara din engelsklärare.

"Thank'u'Jesus". Guns 'n' Roses-versionen av att tacka Jesus.

"I Thank God"

Ingen text, men väl ett fint klistermärke på Hannah Montana.

"Aseba Ben". Ingen aning vad det betyder.

"No Story". Nähäpp.

"Still Psalm 35". Den har alltså inte bytt namn till Psalm 36.